Leninpristagare kräver antirasistiskt monument i Malmö!

Leninpristagaren Mikael Wiehe skriver på sin FB-sida:
”Den 4 juli 2020 hamnade jag av en tillfällighet mitt i en demonstration i Malmö där åtminstone ett par tusen marscherade under parollen Black Lives Matter. Jag drabbades av en stark lyckokänsla. Dels för att de allra flesta hade en hudfärg i alla nyanser av brunt och såg det som sin självklara rätt att delta i samtalet om Malmös framtid. ”

Wiehe vill nu att Malmö kommun eller att den ska finansieras av allmänheten genom donationer ska bekosta ett antirasistiskt monument. Monumentet ska föreställa en icke-vit kvinna med en näve knuten i vrede och med en död son och ska heta ”Din mamma”.

Det finns en staty i Malmö, som representerar Malmöborna och det är  "Arbetets ära" på Möllevångstorget, där den arbetande generationen bodde som byggde upp Malmö. Den generationen hade gärna spottat på och föraktat Wiehe, precis lika mycket som han spottar och föraktar den generationen, som byggde  upp Malmö. Man är ingen genuin Malmöbo, utan endast en vänsterextremist utan känsla för det verkliga Malmö.

Mikael Wiehe är ytterligare en i raden av gåslever-kommunister. De rätta åsikterna betalar sig väl. Salongskommunisten Mikael Wiehe må vara kommunist. Det är ingen som hindrar honom att vara kommunist, men efter vilken ideologi lever han efter? Knappast en kommunists, mer än i ord och gärning.
De ideal som kommunister en gång ”hatade” i väst var ”kapitalistsvin!”Utan att ta till överord lever MW verkligen upp till detta påstående. Genom sitt skalbolag M C WIEHE Aktiebolag betalar han bara 20% i skatt, på det han plockar ut.

För några år sedan bodde det många danskar i Malmö. Danskarna hade stiftat lagar som förbjuder dem att leva i Danmark med den de älskar för att han eller hon kommer någon annanstans i från. Lagen var en skam för Danmark som sedan ändrades!

I ett framträdande för de danska och svenska kungaparen i Öresundsting kunde givetvis inte MW hålla tyst!

DN:”Wiehe var den ende som under eftermiddagens Öresundsting stod för ett politiskt statement. Inför drottning Margrethe och kung Carl-Gustaf med familjer gick Wiehe till attack mot den danska invandringspolitiken, kallade den skamlig och satte epitetet “pølsefascism” på Danmarks hållning till medborgare som hittar kärleken bland fel nationaliteter och därmed tvingas flytta till Malmö som kärleksflyktingar. Angreppet kom i slutet av ett anförande om Wiehes egen uppväxt som Öresundsmedborgare med en svensk mor och dansk far. Förutom kungafamiljerna fanns även arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och hans danske kollega Claus Hjort Frederiksen på plats, liksom ett par hundra högdjur från Öresundsregionen.”

MW avslutade sitt framträdande med att sjunga ”Valet ”och det var direkt riktat mot SD med bland annat följande textrader:

Idag tar rasisterna en
Imorgon så tar dom kanske två
Frankrike tar dom med storm
Vem vet när det är dej, dom ger sej på

Vakna upp! Fatta mod!
Börja se dej omkring
Bli inte en av dom
som bara står där sen
och säger att jag visste ingenting

Uttrycket "pölsefasicm" är garanterat ett uttryck hos ”miljonärsvänstern” i medelåldern vid inavelsmiddagar, där de diskuterar sin heroiska kamp på 70-talet, samtidigt som oxfilén äts med lust och fägring stor, medans årgångsvinet slinker ner som aldrig förr.

Pölsefasicm är med andra ord något som endast används inom en mycket liten vänsterelit som MW tillhör, mannen av folket, tror sig använda som ett budskap från majoriteten av ett kämpande svenskt folk som kämpar mot fascism, rasism och borgerlighet.
Det märkliga och anmärkningsvärda i detta uttalande är att MW har mage att kritisera ett lands lagar och regler mitt framför näsan på den danska statschefen är sanslöst, men inget är omöjligt för en salongskommunist som tror sig stå över alla andra!

Att den skånske gitarrspelaren till slut får ett Leninpris är helt i sin ordning. Ingen kan bli lämpligare än en kommunist som varit Lenins nackskottsideologi trogen genom alla år. Kanske MW hade föredragit att vinna Stalin-priset eller Pol Pot-priset, men är säkert nöjd ändå med att få Lenin-priset. Ett prestigefullt erkännande på ålderns höst för den uppblåsta och självgoda "revolutionären".

GP skriver en i en ledare:
”Sverige är ett tolerant land. Där vi gillar olika, värnar annorlunda uttryck och åsikter. Det är åtminstone vad vi gillar att inbilla oss själva med jämna mellanrum.

Det finns förvisso ett stort mått av tolerans i Sverige. Inte nödvändigtvis gällande olikheter men när det kommer till kommunister och antisemiter. I Sverige finns det inget som hindrar kommunismens och antisemitismens apologeter från att bli folkkära, mysa i tv-soffor i public service, medverka i tv-program i bästa sändningstid och hyllas för sina kulturgärningar.

Det är något som särskiljer vårt land från andra länder. Här går det alldeles utmärkt att ta emot ett pris till den sovjetiska massmördarens Vladimir Lenins ära utan att bli utkastad ur offentlighetens värme.”

Att han snodde alla gager från medmusikanterna när han var yngre, berättade han med illa dold förtjusning för pressen redan för tiotalet år sedan. En annan funderade redan då på om han hade börjat tappa kollen men undrade också om det annars var den ekonomiske liberalen i Wiehe som började ta över i den uppenbart kluvna personligheten?

När Mikael Wiehe skrev dikter till Fidel Castro ära efter hans död, är det som att tiden stått stilla. Intressant är att en miljonär hyllar en miljardär – som båda är/var  äkta kommunister?

MW skrev:"Vad de måste ha fruktat, hatat, avundats och avskytt dig" och så fortsätter MW sin hyllning till Castro i den ena romantiska strofen efter den andra.

MW har en ton i sin hyllningsdikt som hade gått hem i Moskva 1937 och i Peking 1969. Dikten hade gjort succsé bland de västerländska intellektuella som under hela 1900-talet stått bredvid och nickat medhåll, mumlat och urskuldat sig för att de inget visste eller kunnat veta, om Gulaglägren, skjutplatserna och fängelsesystemen.

MW måste ha känt till detta och ändå skriver han, som vore det 1937och 1969 och att företeelser aldrig hade existerat.

Så diktar en äkta salongskommunist som blivit större än sin ”skugga!”