Mats
Skogkär förklarar
krig
mot Bonniers medievänsters fotsoldater:
”Yttrandefrihet
beskrivs som Bonniers ”mest ursprungliga och djupast inpräntade
kärnvärde”. Vi tror att ett öppet pluralistiskt samtal är
grunden för demokrati”, Bonnier vill ”skapa möjligheter för
människor att komma till tals”. Bonnier har också ett liberalt
arv, som med styrelseordföranden Carl-Johan Bonniers ord
kännetecknas av ”en tro på den enskildes frihet, på en stark och
vidsträckt yttrandefrihet och på ett öppet samhälle. Bonnier
News säger sig värna det fria ordet. Hur Bonniers
flaggskepp bland morgontidningarna, Dagens Nyheter, och dess
medarbetare i praktiken tolkar dessa principer har jag nu personligen
fått erfara. Jag kan inte vara den ende som noterat med vilken
frenesi många som lever av det fria ordet försöker avskräcka
andra från att tala och tänka fritt. Det är svårt att känna
respekt för sådana människor.”
Precis som i Sovjetunionen: antisovjetisk propaganda och agitation. Visst fanns det yttrandefrihet, men det skulle inte tas för bokstavligt.
Mats
Skogkär skriver i ett blogginlägg som är ett slags försvarstal och kärnpunkten är
:
" Att kritisera presstödet var mer än okej på den tiden
då tidningen (Sydsvenskan) inte fick presstöd. Idag – not so
much. I februari i år tilldelades Sydsvenskan drygt 31 miljoner
kronor i driftstöd för
2020."
Bonnier
är livrädda att en högerregering med M, KD och SD kommer
börja
att
skära i presstödet. Det är den springande punkten i familjens
Bonniers
inställning
mot en högerregering och för den nuvarande regeringsbidragsmaskinen
som
kallar sig
demokratiskt mittenliberal som värnar yttrandefriheten och det
pluralistiska samhället. Detta styr också
ytterst
Schibsteds hållning i den svenska politiken.
Faran för
minskade stöd till pressen dominerar koncernledningarnas
inställningar till regeringar. All text om SD som ett nazistparti
i Bonniertidningarna och i Aftonbladet och SvD är svepskäl. Det är
risken att en ny regering börjar skära i skattebetalarnas stöd
till tidningarna som skrämmer ägarna. Förr var det så, att den
största tidningen i en stad inte fick presstöd just för att värna
åsiktskonkurrensen, DN vs SvD och Expressen vs Aftonbladet och
Sydsvenskan vs Arbetet var klassiska exempel.
Finansens
lobbyister i regeringskvarter och riksdag
har ändrat på denna gamla ordning. Snart lättare att räkna upp de
tidningar som skattebetalarna inte av politikerna ålagts att stötta
än alla de som vi tvingas försörja.
Vilken underbar ödets ironi. Mats Skogkär tillhörde den grupp av liberala skribenter som med frenesi och aggressivitet alltid försvarar judisk höger, Israel och sionism. Nu känner han sig nertrampad och kränkt, då den judiska vänstern - förkroppsligad genom Bonnier och svenska värdegrundsjournalister - angripit och plattat till honom. Hoppas att han lärt sig en välbehövlig läxa om judisk makt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar