Vad händer med anhörig- och arbetskraftsinvandringen?

Det är bara SD som har något intresse av att begränsa den totala invandringen. De andra sex partierna (inte MP) har bara intresse av, att låtsas som om man minskar invandringen. "Migrationsuppgörelsen" kommer bara att handla om "flyktingar", vilket idag är en liten rännil, medan den stora delen, runt hundratusen om året - är "arbetskraft" och anhöriginvandrare. Det är detta som står för "den demografiska omvandlingen" ockupationen / kolonisationen / svenskförintelsen, beroende på synvinkel.

Partierna kommer komma överens om att komma överens. Det är det rationella att göra. Ingen vill ha en politisk strid om detta. Det är mycket enklare att göra ett gemensamt pompöst uttalande och sedan inte göra någonting och låta skrivelserna om det hela innehålla så mycket kanslisvenska och undantag att inget alls behöver ändras i nuvarande handläggning.

Moralpredikanterna, det vill säga de som är anställda av medieägande globalister, kommer ändå inte göra någon granskning av detta utan de kommer lättat rapportera om att "det nu finns en hållbar uppgörelse och att detta håller nazismen borta". Svenskarna kommer ånyo låta sig luras, känna sig lite godare, och grilla sin flintastek.

Många väljare hos M och S vill inte ha kvar massinvandring och de vill starkt minska volymerna. Sedan så tycker majoriteten av befolkningen som SD, även om inte alla röster på partiet. Däremot kan starka krafter såsom Solidaritet och Tro med Ulf Bjereld och klanen runt Ylva Johansson driva på, för att S utåt sett, ska vara för fri invandring. Hittills har dessa aktörer fått dominera, men det kan lätt ändras, vilket vi sett inom M. De nyliberala inom moderaterna har fått se sig överkörda.

Det är underförstått att inget riksdagsparti har som mål att uppfylla sina väljares önskemål, även om det gäller en demokrati. Varje parti har som strategi att gynna den typ av samhälle som partiet och dess ledare bäst kan verka i. Det är inte märkvärdigare än om vi talar om kungar eller hövdingar. Storleken på makten för en vikingatida småkung berodde inte på hur stort riket var, utan på hur många människor han styrde över. Denna regel gäller än idag oavsett styrelseskick. Men även Otto von Bismarck förstod vikten av social stabilitet och sund ekonomi för att kunna vara en stark ledare.

S och Ms väsen är att skapa reformer som påverkar hela samhället i gynnsam riktning för att medborgarna så sett ska vara beroende av dessa partier vilket därmed stärker partiernas position. Mångkulturen är nu i ett skede som omöjliggör alla typer av reformer och låser partierna. Allt handlar numer bara om att lösa krisen. Till det behövs inga politiker. Båda partierna vill nu frigöra utrymme för att åter kunna skapa reformer som stärker M och S. Ett led i detta är att minska invandringen, men vad gör man åt anhörig- och arbetskraftsinvandringen?