Lånegarantin till företag – ett praktfiasko!

Regeringen slog sig för bröstet, när de på en presskonferens meddelande. att de satsar 100 miljarder för att rädda företagen.

Nu ser vi hur det går, det ser ut att bli en rejäl flopp. Staten garanterar krediter till krisande företag på upp till 100 miljarder kronor, men hittills har bankerna bara beviljat 189 miljoner i lån.

Det var Riksgälden som fick ansvaret för att genomföra åtgärden. Den 3 april öppnades det för ansökningar om garantier, där staten står för 70% av risken och bankerna för resten. Staten garanterar upp till 70 procent av lånebeloppet, och per lån och uppgår garantin till max 75 miljoner kronor. Företag som Volvo lastvagnar, Ericsson och Telia som vill investera i något, har antagligen inga som helst problem att få låna. Lånebeloppet är maxat till 75 miljoner, så det är för lite, för att dom skall bry sig.

DI har tidigare rapporterat, att det finns ett stort missnöje bland både företag och banker med hur villkoren har utformats. DI: ”Antingen är de inkompetenta på Riksgälden eller så tror de att bankerna är det.”

Det finns flera bidragande orsaker till att det har lånats bara 189 miljoner. 6,6% ränta är ganska högt. Den har nu sänkts efter protester, så det kanske kan medföra en ökning av lånen. En annan orsak kan vara, att företagare inte ser behovet av att låna, utan vill ha bidrag. Marknaden sviktar, så vad ska man låna till? Känns som att många tjänsteföretag kastar in handduken, när dom inser, att det är ”game over.” Dessutom är många företag inte så kapitalberoende. De behöver täckning för hyra i första hand. De kan varsla/säga upp personal och då är det staten som får stå för lönekostnader.
Tillverkande företag, speciellt större, ser att marknaden viker och de ser ingen anledning att behöva låna till den där nya produktionslinjen eller maskinen dom ville ha. Volymerna går ner och då är det bättre att avvakta.

Alla som vill låna gör detta via banken som gör en kreditbedömning. Företag som inte har förutsättningar att överleva får inga krediter, även om dom försöker och är beredda att betala en hög ränta. Förklaringen är helt enkelt att bankerna ser för hög risk för kreditförluster och då blir det inga lån.  Ägarledda företag (ofta mindre) vill inte riskera att finansiera sin verksamhet med lån, eftersom det är ägaren som kan bli personligt betalningsansvarig för företagets skulder (gäller inte för börsnoterade företag).

Hela stödet är inget annat än ett politiskt utspel av JÖKen, för att visa att de agerar. Vem vill låna till att betala löner och hyror, om man inte vet, att det finns en framtid? Lån måste betalas någon gång och tills lånen är betalda kan man inte ta ut vinst eller investera. Kanske bättre att göra en rejäl konkurs, bli av med skulderna och starta om? Då kanske framtidsutsikterna ser ljusare ut?

Det staten gör är att snylta/använda bankernas kompetens och kostnader för kreditbedömning. För staten är detta en perfekt lösning, de slipper alla kostnader för en kreditprövning. Företagen får bara låna om banken ser att det finns en framtid för företaget. Risken för att staten åker på kreditförlust är ytterst liten.

Bankerna får ta kostnaderna för kreditbedömning och 30% av kreditförluster, så man är stentuffa i sina bedömningar. Om staten hade stått för 100% av kreditförlusterna och kostnaderna för kreditbedömningen, så hade det blivit utlånat betydligt större belopp.
Det är därför lånen till företagen blivit en gigantisk flopp. Många företag i kris vill inte låna för att överleva, utan det är ekonomiskt stöd som gäller, om de skall överleva. Staten borde också stå för kostnaden av kreditbedömningarna.

I mars meddelade regeringen att man skulle slopa karensavdraget. Men när förslaget blev verklighet visade det sig, att de flesta får en lägre ersättning än vad som motsvarar den ordinarie sjuklönen. Det är inte första gången Stefan Löfven och visar att man tappat kontakten med verkligheten och förståelsen för vanligt folks vardag och samma sak gäller lånen till företag.